Schackrutigt golv, tre sätt att lägga det

1. Rakt: lugnt och arkitektoniskt

Rakt lagt, med fogarna parallella med väggarna, är det lugnaste sättet. Mönstret följer rummets linjer och förstärker dem, vilket gör att ett långt rum känns ännu längre. Det passar bra i hallar och korridorer, där man vill att blicken ska dras framåt.

I våningen på Östermalm löper det svartvita golvet genom hallen förbi bokhyllorna och binder ihop rummen. Golvet blir en röd tråd genom hela bostaden.

Tänk på att raka mönster avslöjar sneda väggar. I ett gammalt hus där inget hörn är rätt kan det vara klokt att välja nästa alternativ.

2. Diagonalt: rörelse och rymd

Lagt diagonalt, i 45 grader, får golvet rörelse. Ögat läser inte längre rummets mått utan mönstrets, och ett litet badrum kan kännas större. Diagonalen döljer också sneda väggar, eftersom kapen längs kanterna ser avsiktliga ut.

Det kräver mer kapning och därmed lite mer material och arbete, så räkna med det i budgeten. Men i ett badrum där golvet är den största ytan man ser är det ofta värt det. I badrummet med randigt tak på Yxlan är det just golvet som får det grönrandiga taket och de mönstrade tapeterna att hänga ihop.

3. Med bård: ett golv som en matta

Det tredje sättet är att rama in schackmönstret med en bård i en färg, så att golvet ser ut som en matta som lagts in i rummet. Det är ett gammalt grepp från stenhus och herrgårdar, och det ger ett mycket genomarbetat intryck.

Bården löser också det svåra mötet med väggen: i stället för halva rutor längs kanten får man en jämn ram. Det fungerar fint i hallar och i större badrum där golvet syns i sin helhet. I ett kök kan bården följa köksön eller bänkarna.

Schackrutigt golv rum för rum

I badrummet ska plattorna vara halkfria och tåla vatten. Välj en matt eller lätt borstad yta, särskilt i duschen, och lägg gärna mindre plattor där golvet lutar mot brunnen – de följer fallet bättre. Ett schackrutigt badrumsgolv mot vitt kakel på väggarna är ett av de mest tidlösa grepp som finns.

I köket tål golvet mycket, men marmor är känsligt för syra. Här kan klinker eller kalksten vara klokare, och ett schackmönster döljer smulor och spill bättre än ett enfärgat golv. Låt mönstret gärna löpa in under köksön så att rummet hänger ihop.

I hallen är schackrutan nästan ett signum för äldre stadsvåningar. Den tål grus och väta, och den ger ett välkomnande första intryck. I en restaurang eller bar är golvet en del av varumärket – det syns på varje bild gästerna tar.

Och överallt gäller samma sak: tänk på hur golvet möter andra material. En tröskel i sten, en tunn list i mässing eller en rak skarv vid dörren gör övergången tydlig och vacker.

Innan du bestämmer dig, be om några lösa plattor och lägg dem på golvet hemma i ett par dagar. Se hur de ser ut i morgonljus och kvällsljus, med dina möbler och dina mattor. Ett golv ligger kvar i många år, så det är värt att ta lite tid på sig innan beslutet.

Material, storlek och fog

Marmor är det klassiska valet och åldras vackert, men det är mjukt och kräver impregnering, särskilt i kök och badrum. Kalksten är lite tåligare och mattare. Klinker och cementplattor är praktiska och kan ge samma uttryck för en lägre kostnad.

Storleken på plattorna avgör hur grafiskt golvet blir. Stora plattor, 40 eller 60 centimeter, ger ett lugnt och storskaligt mönster som passar i en restaurang eller en stor hall. I Restaurang Pava ligger svartvit marmor från Italien under baren och binder ihop art deco-kaklet med stolarna. Mindre plattor, 20 eller 30 centimeter, passar bättre i badrum och små kök.

Fogen ska vara smal och i en grå ton mittemellan svart och vitt, så att den inte ritar ett rutnät över mönstret. Och lägg gärna ut plattorna torrt på golvet innan något fästs, så att du ser hur mönstret möter dörrar och trösklar. I köket på Grevgatan möter rutorna en vägg i rutmönster vid matplatsen – två mönster som pratar med varandra.